Det japanska köket

För tusentals år sedan packade man i sydostasien in fisken i ris för att den skulle hålla sig bättre. Rensad, saltad rå fisk packades in mellan lager av ris och en tung sten lades ovanpå. Efter några veckor byttes den tunga stenen ut mot en lättare och några månader senare var det hela färdigt att ätas. Fisken hade då fermenterats och fått en ganska kraftigt syrlig smak, lite som surströmming. Riset slängdes. Med tiden upptäckte man att även riset gick att ätas om fisken åts lite tidigare. Det finns fortfarande några restauranger i Tokyo som serverar Nare-zushi med sötvattenskarp. Någonting för surströmmingsälskaren kanske?

Man tror att Nare-zushi kom från Kina till Japan någon gång på 600-talet. På 1600-talet kom shogunens livläkare, Matsumoto Yoshichi, på att man kunde minska väntetiden genom att tillsätta vinäger i riset. 

Det var först under tidigt 1800-tal som sushi började likna det vi är vana vid idag. Tokyo, som på den tiden hette Edo, låg i en havsbukt och hade tillgång till färsk fisk och skaldjur. En smart kock som hette Yohei Hanaya kom på den lysande idén att man kunde lägga rå fisk på kuddar av ris. Sushin var född! 
Yohei Hanaya öppnade ett litet ställe där han serverade dessa små riskuddar med fisktopping. Det blev genast en succé, och resten är som bekant historia.